Den senaste veckan har jag bara lyssnat på kärlekssånger, har tom en lista på spotify som heter KÄRLEK Eh ok? Sett på kärleksfilmer plus suttit och läst igenom Michaela Fornis otroligt underbara texter om kärlek. Är det det som kallas för självskadebeteende? Eller tycker jag bara om kärlek så mycket så om jag inte får ge min kärlek till någon så måste jag uppleva kärleken genom andra? En sak är säker och det är att jag saknar kärleken och allt vad det innebär till och med den där ovissheten som innefattar sig när man inte vet vad den andra personen känner osv.
Kan jag inte få lite fjärilar i magen iallafall? Please?

"I can love with all of my heart, baby
I know I have so much to give
With a player like you I don't have a prayer
That's no way to live"