fan det var länge sedan jag grät. Det har gått bra, riktigt bra men nu efter flera veckor kommer saknade så sakta smygande. 
Vet att det inte fungerade mellan oss men så mycket som vi älskade varandra det är helt sjukt.  Jag saknar dig som vän och jag saknar hur kul vi kunde ha ihop, jag saknar dina armar om mig som sa att allt skulle bli bra. Jag saknar hur du ville visa alla hur mycket du älskade mig.

Jag saknar dig, men jag saknar inte oss.
Det är en väsentlig skillnad som inte går att lösa.

Jävligt blött blir det på tangent bordet nu med. Fan har inte gråtit något sen dagen du flyttade. Förstog att det var bäst för oss. Men nu flera veckor efter minns jag bara allt bra och hur mycket vi älskade varandra.


Här var alltså det första av antagligen många patetiska inlägg.
Jag vet att tiden läker alla sår och idag gråter jag ju inte över gamla pojkvänner så jag vet att en dag så lpmmer också det här gå över men fan vad jag älskar dig fortfarande.

Sarah