Obs läs inte det här om du är deprimerad, på dåligt humör eller av någon annan anledning inte har lust...

Jag är så himmla trött på min vardag! Den består av Skola, som jag är så trött på så att jag spyr snart. Har gått bra ä'nda tills typ den här veckan. Kan iof bero på allt annat som hänt men ändå känns det som om det är skolan. Först då skolan sen hem och sova någon timme sedan upp till stallet skritta på min hallta häst (jätte kul!) sedan hem och då är det tvn och datorn som gäller innan det är läggdags. Så ser men otroligt tråkiga vardag ut! Och på helgen Festar jag och visst det är kul men vad har det för mening? Är så trött på den här vardagen så jag vet inte vad! Vad ska man göra sen när skolan är slut då? Jag känner mig int eens peppad till att sluta skolan och resa ut i världen längre. Har sett mycket av världen redan och det är ju inget kul at uppleva saker om man int ehar n¨ågon att dela upplevelserna med?! Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Är så himla trött på singellivet så jag spyr! Vill inte villl inte! Men vad ska man göra när man bara faller för fel killar hela tiden? Jag har inte haft ett ordentligt förhållande på 1 år nästan precis nu faktiskt och jag har tyckt om singellivet för det mesta hittils men nu är det verkligen hemskt att vara singel! Vill bara ha någon att spendera lördagskvällarna med, bara ligga och mysa och ha det bra. Men nej istället får jag vara ute och ränna på statt så att jag inte ska få panik över att jag inte har någon som älskar mig på det sättet?! Jag orkar inte mer! Ärligt talat känns det som om meningen med livet har försvunnit lite. Jag har inte ens något att kämpa för längre, för du är glömd och iof är väll det väldigt skönt at inte gå runt att vara olyckligt kär. Men kanske är det bättre än att inte tycka om någon alls? Visst finns det någon som värmer mitt hjärta lite extra just nu.Men det har ju gått precis som med alla andra. Fel kille för mig egentligen, dock så faller jag bar aför sådanna killar och då går det oftast åt skogen.
Ush känner mig verlkligen s¨å himla patetisk nu och jag vet at det finns några därute somm bara kommer sitta och skratta åt att jag känner såhär, men det bryrmig inte ens på lilltån om ni gör det. Så varsågoda och skratta!