Jag som var så glad är nu ledsen igen.
Antar att jag fortfarande inet glömt? Eller har jag glömt? Har iaf glömt hur det kunde vara. eller nej det har jag inte men allt dåligt har jag glömt. Kommer bara ihåg allt bra. Du finns i mina tankar dag som natt och jag vet inte när jag ska glömma?
När folk säger att det som skett inte är rätt hur ska jag då tolka det?
Ska jag bara säga att nej jag vet att det är så fel som det bara kan bli och sen acceptera att det kommer vara såhär fel resten av livet? När jag vet vad som är rätt egentligen?
Eller ska jag säga att nej det är inte rätt och sen göra allt jag kan för att det ska bli rätt igen? Och o man redan har försökt det vad finns det kvar att göra? Det är så frustrerande att jag vet att den andra personen i fråga också  tyckte att det var rätt. Men vad kan jag göra?
Eller ska jag bara acceptera att det som jag tror är så rätt egentligen är och kommer förbli hel fel?
Jag kanske bara har fått fel uppfattning om allt. Jag kanske helt enkelt lever i min egen drömvärld om att allt kan rättas till och att allt kommer ordna sig. För hoppet är väll det sista som överger människan? Och mitt hopp är det inte dåligt på i lagret. Men finns orken att försöka där? Och den orken som finns ska den energin gå åt till att glömma eller till att försöka? Till att hoppas eller att inse? Till att vara rätt eller vara fel?
Jag vet egentligen varken ut eller in. Det enda jag vet är att allt känns rätt med dig. Och att allt känns fel utan dig.

Snälla jag ber om svar?!