Det här är historian om 2 vänner som promenerar i öknen.
Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ene ger en örfil till den andre. Han har ont och säger inget, men skriver i sanden: I dag fick jag en örfil av min bäste vän.
De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där dom bestämmer sig för att bada. Men den som fått en örfil tidigare, drunknar nästan och hans vän räddar honom.

När han kommit till sans igen skriver han på en sten: idag räddade min bästa vän mitt liv
Den som givit örfilen och sedan räddade sin vän frågar:
"När jag skadade dig skrev du i sanden, och nu när jag räddat dig skriver du på en sten. Varför?"
Den andre vännen svarar: "när någon skadar oss ska vi skriva det i sanden där förlåtelsens vindar kan sudda ut det. Men när någon gör något bra för oss, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det".
Lär dig att skriva dina skador i sanden och dina glädjeämnen på stenen.

Det är verkligen det jag har gjort med dej, Jag har glömt bort allt dåligt och kommer bara ihåg det som var underbart! Och det hade ju vart lättare att glömma dig om jag hade kommigt ihåg allt dåligt så i vissa fall är det bra att kunna förlåta och i vissa fall så är det dåligt att kunna glömma och förlåta.

Jag saknar dej