Om mirakel fanns på riktigt..

Tror ingen riktigt förstår hur otroligt frustrerande det är att vara så trött jämt!


Ibland önskar jag att det fanns överflöd av H:n som jag kunde roffa åt mig av. Att dom typ rammlade från molnen?
Om jag hade vart en seriefigur hade jag defenitivt vart trötter i Snövit ch de 7 dvärgarna. Helt klart!


Jag finner inga ord


"Om Emil hade pratat skånska så hade Malmö och kristianstad legat i småland"

Så nu vet ni det!

Bilder säger mer än 1000 ord


Nu är det nog! Nu! Just den här sekunden skulle jag kunna in tandborsten och mig själv i bilen och bara åka iväg. Det måste hända något snart! Jag måste här ifrån!
Min lillebror på 14 vintrar är liksom och praoar i Hong Kong och har fått umgåtts med Chantal Jones.. Hon ni vet som va med i ANTM för några år sedan...
Och vad gör hans storasyster? Jo hon går i samma gamla spår dag ut och dag in i underbara staden karlskoga.
Om jag inte kommit här ifrån innan sommaren så snälla kan någon slå till mig på käften! Hårt!


Saturday at the dancefloooor

lördag och jag har fått en gnutta alkoholhalltig dryck i mig. Jag är på bra humör och jag väntar på att Anna ska pallra sig hit.
Jag och Anna har laddat ficklamporna så vi kan se något i allt mörker inne på nightshift och vi ska "släppa våra lurviga" på dansgolvet heeela natta ;D

Ses i dimman..
Och ja du är fortfarande jäkligt bra även om du inte är värd det! ;)

Pusskalas!

Det var en gång

För inte alls länge sen som jag hade ett nyårslöfte, ett löfte som jag hittils alls inte lyckats hålla. Ett löfte som jag så många gånger har fått sota för att jag brutit. Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag bryter det om och om igen. Vad är det som är så underbart med kärlek och förälskelse? Vad är det egentligen som gör att det är värt alla tårar som det egentligen bara orsakar? Är det hoppet som lever kvar? Att man en gång ska finna den där lyckliga kärleken som så många andra hittat. Eller är det kanske inte ens så? Finns bara den lyckliga kärleken i sagornas värld. I sagorna jo där minsann får prinsessan sin prins och dom lever lyckliga i alla sina dagar.
Men hallå jag då! Jag begär inte ens att jag ska vara lycklig i alla mina dagar. Jag vill bara få känna att jag är lycklig i några dagar. HIttils tror jag tamejfasiken att jag bara fått känna på lycka i en dag i streck. En dag?!
Jag har bara en fråga? När ska det vända? När ska människor få vara avundjuka på att jag har ett så bra liv. När ska mina föräldrar vara stolta över vad jag åstakommit? När ska jag få njuta av att livet faktiskt är något underbart. När ska jag få vara en Sarah som människor ser upp till och vill vara?

Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Höstdepp och opepp..

RSS 2.0